Kakafoni

Som hugget i gråsten
skriker mitt ansikte
i sin egen stumhet
hundra decibel
ändå hör jag inte
vad som mitt ansikte skriker
Kakafoni
Hundratusen ord
tusen känslor
vrålas ut
med ostadiga röster
samtidigt
Ändå är det tyst

Man måste lyssna inåt
för att höra och förstå
Men kanske
skulle man långsamt avlida
sakta sjunka ner och drunkna
i en ocean av falska toner
och förtvivlade skrik
om man lyssnade inåt

Så man låter bli
man skakas av vrålen
men lyssnar inte
Allt för att slippa veta
hur illa ställt det är därinne
Mår illa när skriken pressar på...

<<< ^^^ >>>